Väkomna till min blogg om livet, universum och allting. Och om Jasper, förstås. När man får en Jasper i huset, stannar tiden en aning. Hans livsglädje och självklara sätt att ta sin plats i världen får mig att förundras, skratta och kanske gråta en skvätt av pur rörelse varje dag. Barnen samlas runt honom och vill leka, gosa och hjälpa till med nödvändiga regler. "Nej, man får inte äta upp strumpor. Nej, man får inte tugga på köksluckor. Nej, vet du vad, man får inte smaka fingrar heller! Men du får somna i mitt knä, vänligt slicka min hand, och gärna spela fotboll!" Jag ser hur barnen växer i ansvar och självförtroende, för att de kan ta hand om någon som behöver dem. Vi vuxna vägleder varsamt barnen och Jasper, och försöker samtidigt själva lära känna vår nya familjemedlem.
Jasper. Du har rubbat mina cirklar. Välkommen!
